Jag vet inte vad det är som gör mig så fruktansvärt irriterad på andra människor i vissa lägen, jag kan bli så arg att jag bara vill skrika rakt ut.
Det var en kvinna förra veckan som var och handlade med ett barn i min ålder och ett barn som kanske var 4 år, hon i min ålder hade med sig sin kille så de två gick till kassan för att betala precis innan vi rörde oss mot kassan, kvinnan såg att vi rörde oss mot kassan och småsprang för att komma före oss. Jag brydde mig inte så mycket om det för det finns ju väldigt stressade människor som bara måste gå före EN person i kassakön, när vi sen kommer fram till kassan så har hon lagt upp sina saker på bandet så A lägger en pinne emellan och börjar lägga upp våra saker. DÅ ropar hon på sin 4 åring (som vi inte sett innan) att han ska komma med varorna för de måste betala, ungen har då en proppfull minivagn. Det ska tilläggas för er som inte vet det att dessa vagnar rymmer mer än en vanlig korg som man bär på. Okej hela den här grejen gör mig lite irriterad men okej låt gå, jag orkar inte bråka heller för hon stod ju före i kön, MEN när de packat ner sina saker i påsar och är på väg därifrån så lämnar de minivagnen mitt i korridoren. De bara lämnar den där med mening, det slutade med att jag tog vagnen till det ställe där den ska lämnas och de går framför oss hela tiden, vänder sig om och ser att jag tagit deras vagn men inte fan bryr de sig.
Nu undrar jag om det verkligen är jag som är dum i huvudet som tar vagnen därifrån fast jag inte har något med den att göra. Skulle jag varit den person som istället ropar efter dem och säger att de glömt något. Varför gör man inte det, kommer man då också vara den personen som står och ser på när någon blir misshandlad på en buss?. Jag tror verkligen att jag skulle ingripa men jag blir nästan rädd för mig själv när jag sätts i såna här situationer för om jag inte klarar av att öppna käften i dessa hur kan jag då tro att jag ska våga göra det när det handlar om värre saker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar