Är det den här jäkla rädslan för ensamhet som skrämmer människor så mycket att de väljer saker som de annars inte alls hade valt? Hur kommer det sig att det alltid är rädslan som ska få välja vart vi ska gå i våra liv eller hur våra liv ska bli, varför låter vi inte lycka och välmående bestämma våra vägar?
Mina rädslor är inte större än andras och alla är vi rädd för olika saker. Jag är mest rädd för att växa upp, för att få ta del av ännu fler misstag som alla i min omgivning gör. Jag kanske egentligen skulle skrivit att jag är rädd för att växa upp pga att jag inte vill ta del av de misstag jag själv gör men det stämmer inte, jag kan alltid lära mig av mina egna misstag och jag kommer se mina misstag som ett sätt för mig att växa. Däremot så är andras misstag inte ett sätt för mig att växa, förhoppningsvis är det ett sätt för dem att växa men det kan man aldrig heller vara helt säker på. Jag skulle så gärna vilja att alla människor förstod att de inte borde låta rädsla styra deras drömmar eller deras mål i livet, inte heller styra över vad de egentligen vill ha. SLUTA vara så jävla lagom och mellanmjölk, välj att sträva efter det ni verkligen förtjänar och dröm stort!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar