Man ska inte ta saker för givet. Jag försöker att inte göra det men ibland så kanske jag gör det lite omedvetet. Men samtidigt som att man inte ska ta saker för givet så måste man ändå kunna ställa krav och förvänta sig vissa saker, det är kanske mer det jag gör eller?
Jag får oavsett ganska ont i magen när jag själv märker att jag tar saker för givet, egentligen är det väl tur att jag kan se det själv och på så sätt stoppa det. Däremot så kanske det inte alltid handlar om att jag tar saker för givet men också att jag tror att saker ska vara för evigt. Jag vet ju av så många erfarenheter att saker inte varar för evigt och när de inte gör det så måste jag ta mig kragen och komma igen.
Just nu känner jag mig fruktansvärt rastlös, otillräcklig, oviktig och så otroligt tråkig. Jag kommer på mig själv med att sitta inne en hel dag och om någon skulle fråga mig så har jag inte gjort någonting alls. Det är en av de värsta känslorna jag kan känna. Jag vill uträtta någonting, helst varje dag och helst ska det vara någonting som ger mig mer kunskaper än de jag så blygsamt redan har. Ibland får jag för mig att göra något men stoppas av någon anledning, jag vet inte om det är jag själv som stoppar det för att jag inte riktigt litar på att jag ska klara av det men jag vet att jag måste sluta med det för jag har en underbar karl som kan rätta till mina eventuella misstag.
Jag känner mig mer irriterad på skolan än något annat, jag blir irriterad för att nivån känns just nu väldigt låg, vi får inga vettiga uppgifter som man kan känner är givande och där man faktiskt lär sig något. Det mesta som lärarna pratar om är upprepningar av ämnen som vi redan pratat om oändligt många gånger. Vår nuvarande lärare säger att han tycker vi ska ha lektioner till i alla fall kl.15 på eftermiddagen för att han tycker att vi ska få med oss så mycket som möjligt från varje lektion. Men det han inte alls tänkt på är att det han pratar om på dessa lektioner också borde ha något värde för oss, annars är hans resonemang samma som att säga att vi borde sitta av tiden på skolan för att vi inte har något bättre för oss. Det är hemskt när en kvalificerad yrkesutbildning ska kännas ungefär lika givande som en gymnasieutbildning. Självklart får man hoppas att det blir bättre men som det verkar nu så går det åt andra hållet.