Jag vet inte om det kanske är så att det inte ska vara meningen eller om det är meningen men alla kanske inte tar det på lika stort allvar. Hur det nu än är så blir jag ändå lika besviken varje gång detta händer. Är det jag som får skylla mig själv för att jag har fler kompisar som är män?
Varför är det så okej att lämna sina vänner för en partner, eller nej det är inte okej. Jag tycker inte alls att det är okej, men varför blir jag då vän med dessa "vänner" igen efter att de lämnat mig för en partner? Det kanske handlar om att de tycker jag är självisk, eller att jag inte är lika rolig eller viktig då kvinnan i deras liv dyker upp.
Jag har full förståelse för att tiden blir knapp när man vill spendera mestadels av den med sin partner, ibland kanske man måste ta sig den tiden. Tiden för ett sms, ett telefonsamtal eller att hälsa på. Men ibland tror jag att det är dessa karlar som inte riktigt inser att kvinnor är rätt bra på att styra dem, kvinnor kan bestämma över män bara det vill det. Den som inte insett detta måste vara både blind och döv.
Men nu handlar det om mig, hur själviskt det än låter så är det ändå jag som skulle stå där vid din sida varje andetag, varje lyckligt ögonblick och varje jobbigt. Kan du säga detsamma om din kvinna så är det jätte bra, men hur mycket du än säger det så kommer det inte att bli sanning.
Jag är ledsen att säga det men när du väljer att välja bort mig så väljer du att välja bort den person som trots det är din axel att gråta mot då förhållandet tar slut. Du väljer bort den människa som älskar dig oavsett vad du gör eller inte gör, den sanna vän som inte vill något annat än att se dig lycklig. Det är därför jag låter dig gå, för om det gör dig lycklig att välja bort mig så måste jag låta dig göra det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar